Forside  Så galt kan det gå! 



Så galt kan det gå!




Andrées ballonfærd


Af M. H. Larsen
Som et eksempel på, hvor galt det kan gå, hvis man undlader at regne med
døgnets 24 timer henviser vi her til bogen "Andrées luftfärd"

Bogen beskriver Ingeniør Andrées forsøg på sammen med to andre (Knut Frænkel
og Niels Strindberg) at overflyve Nordpolen i ballon. Ekspeditionen lettede
fra Svalbard 11. juli 1897 og endte i fiasko idet ballongen gik ned blot
3 dage efter opsendelsen. Ekspeditionens medlemmer forsøgte at vandre tilbage
over drivisen mod Svalbard men omkom på en lille ø ca. 30 km derfra i
begyndelsen af vinteren. Udmattede og syge var de gået i land på øen for at
overvintre men omkom af hvad der menes at være isbjørnetrikinose.

Følgende citater fra bogen belyser vigtigheden af at bruge et korrekt ur:
Medlemmerne er ombord på ballonen et sted mellem Svalbard og Nordpolen
(ca. 82 grader nord) og ligger stille pga. manglende vind. Ballonen er våd
og kold pga. af at de er fanget i et tykt skydække med støvregn, og de har
derfor smidt meget ballast overbord blot for at kunne holde sig flyvende.
Det er sommer og langt nord for polarcirklen, så det er lyst hele døgnet.
Når det er overskyet er det ikke muligt at bruge solen til hverken
positions- eller tidsbestemmelse.

(...) "Det er inte mer än fyrtiofem timmar sedan vi lämnade Danskön, sade
jeg sedan jeg tittat på min klocka i ljuset från ett av de två små fønstren.
Trettiotre timmar, sade Strindberg. Du räknar fel på ett halvt dygn.
Han hade rätt. I denna arktiska sommar av ständigt ljus var det löjligt svårt
att ständigt ha klart för sig vad som var klockan tolv middag och vad som
var klockan tolv midnatt.
Trettiotre timmar - desto värre." (...)



Senere, dagen efter at ballonen er gået ned og medlemmerne stadig befinder
sig på det sted, hvor ballonen ligger, pågår følgende samtale:

"Jag purrade Stringberg genom att kränga gondolen fram och åter till dess
han stack upp huvudet genom luckan i däcket -- ett yrvaket ansikte, håret på
ända och kraftigt skäggstubb.-- Godmorgen efter mer än tjugo timmars sömn, sade
jag. Han tittade på klocken och trodde mig inte. Åtte timmar, menade han, du
räknar fel på ett halvt dygn. Han hoppade ner på isen, öppnade gylfen, tömda
blåsan och forsökte samtidigt med kisande ögon räkna ut i vilket väderstreck
solen befann sig bakom molnen. Du måste ha rätt, sade han slutligen. Inte fan
kan jag gissa var solen finns -- men aldrig tidigare i mitt liv har jeg pissat
så länge och så gult! Desutom är jag förbannat hungrig."


Senere igen - efter at ekspeditionen har begivet sig på vandring tilbage mod
civilisationen og lever af isbjørn og hvad de har tilbage af kiks og kaffe.

"Jag hade svårt att hålla isär dagarna trots att jag förde vår meteorologiska
journal, med noggranna tidsangivelser i Greenwich medeltid. Vi laborerede med
fyra olika tider, Greenwich medeltid, astronomisk tid, rätt soltid vid basen på
Danskön samt slutligen borgerlig svensk tid. Tidsmätningen komplicerades av att
Strindberg försökte konsekvent räkna med ett dygn om tjugofyra timmar, medan Andrée
delade in dygnet i två gångar tolv timmar. Varken Andrée eller jag var helt
konsekventa i vårt så at säga vardagliga tidstänkande.
Vi kunde göre anteckningar kring -- eller minnas -- något som inträffade kockan
elva och därvid avse klockan elva e.m. för att därefter -- efter midnatt -- annotera
till exempel klockan 13.00, trots att den rätta tidsangivelsen skulle ha varit
klockan 1.00 f.m. dagen därpå.


Med andre ord - ekspeditionen har fuldstændigt mistet tidssansen.
Hvad kunne det ikke være blevet til, hvis blot de havde haft et ordentligt ur?!


Kilde: Sundman, Per Olof: Ingenjör Andrées luftfärd, Bokförlaget Pan/Nordstedts 1968

En løsning på problemet ville jo naturligvis have været et 24-timers-ur,
som for eksempel dette russiske Raketa beregnet til Polarekspeditioner: